Sova i op-kläder?
Igår var en sjukt stressig dag på jobbet. Eller sjukt och sjukt, det kommer nog värre dagar... Var med på en förlossning i början av mitt pass, blev inkastad på en annan några timmar senare och blev utkallad därifrån för att komma med upp på ett snitt. Det var bara att springa ner och byta om till gröna kläder, ta hissen upp och lära sig NYA rutiner. I op-salen här ska man tydligen presentera sig (antar att det är för att mamman är vaken) så innan läkaren snittar så börjar anestesipersonalen presentera sig, namn och titel. När vi kommer till mig blir det tyst och min handledare puttar till mig i sidan "Eehh, Leonor undersköterska?". Fint intryck jag måste ha gett... Eller? Så... Många intryck, stress och en varm natt l/t att Leonor inte kan sova och i halv-dvala yrar om att hon sover i op-kläder. Hmmmm....
Idag har det också varit en förlossning. Jag känner att jag ligger bra till. Kan redan sköta mitt jobb ganska bra utan handledare (vid normala förlossningar måste jag tillägga).
Är även mer bekväm med de små spädbarnen nu. Tog hand om den lille pojken som jag hjälpte till att få ut idag när mamman gick in och duschade. Skulle ta en temp på honom. Det slog mig då att jag förstår de nyblivna föräldrarna som bara kan sitta och titta på sina barn i flera timmar. De små ansiktena, händerna, fingrarna, fötterna, tårna, naglarana, näsan, och viktigast av allt - den MJUKA HUDEN! Jag blir galen! Jag måste måste måste ha en sån liten nån dag. Någon som hypnotiserar mig som inget annat.
Peace out, scout!
Kommentarer
Trackback
