tungelung

Vissa gånger bara stämmer det. Härom dagen när jag skulle ge mig på och springa så gick det rent ut sagt åt helvete. Jag hade världens träningsvärk så benen var helt stela och stumma, jag blev kiss- och skitnödig och var allmänt trött. Jag sprang nog inte många meter sammanlagt den turen...

 

Idag däremot stämde allt! Jag kom hem efter jobbet lite i 17, åt lite middag (två mackor med kaviar och en knäckemacka med banan). Lade mig i soffan och vilade och slumrade till kl 19, då gick jag upp och bytte om, miktionerade osv och sen stack jag ut. Hade perfekt med kläder på mig och temperatuern och vädret utomhus var det bästa jag kunde önskat mig. Detta var nog min bästa runda NÅGONSIN och jag tyckte att det var så jävla skönt! På slutet var det iof lite jobbigt men det betyder väl bara att jag har gjort ett bra jobb. Det blev 4,9 km (eller 4,88 för att vara exakt) och jag är så stolt över att jag lyckades springa det själv utan att stanna! Ok, jag stannade en gång för att plocka ut en fluga som bestämde sig för att vila lite i mitt öga. Den är död nu. Men iaf, då stannade jag inte för att jag var trött utan för att jag inte såg! Låter som en dålig ursäkt men det är sant. 

 

Jag är så peppad på att fortsätta springa! Känna för varje gång att varvet känns lättare och att jag kanske orkar lite längre. Tänker nog inte lägga alltför mycket vikt på tiden nu. Det får komma sen. Nu handlar det om att överleva, inget finlir. 

 

Jag skickar all enegri jag har till mina vänner som också har som mål att springa en massa denna sommar. Tänk när vi kommer tillbaka och kan springa tre varv i rydspåret, sprinta uppför backarna och vara tvungen att sluta för att man inte hinner springa mer. Man skulle orka men man hinner inte. Det ser jag fram emot! :)

 

Ps. Jag säger att jag sprang själv men det kan ha varit så att jag föreställde mig att en viss Nyx sprang framför mig. Det var nog det som fick mig att komma i mål. Tack! <3